Vaknade med huvudvärk som tyvärr inte försvann under dagen, vilket iofs inte är så konstigt med tanke på den bergodalbana som har varit med känslor idag.
Idag fick vi nämligen reda på att vår ena granne tyvärr somnade in igår efter en tids sjukdom. Inte ens 50år, make o tre döttrar lämnar hon efter sig. Så hemskt. Så tragiskt o så fruktansvärt orättvist. En tragisk påminnelse om att livet är skört o att vi alltid borde lägga vår energi på rätt personer och saker. Livet går inte i repris och vi vet aldrig när eftertexterna börjar rulla.
Mer kärlek åt folket!
Puss fina ni!
