Utmaning

För någon/några veckor sen kom det upp på intranätet att Blodbussen skulle komma till jobbet. Å sen dess har jag funderat på det. Jag är ju så otroligt stick-rädd och får rysningar på kroppen bara jag tänker på sprutor men ändå kunde jag inte sluta tänka på att jag borde försöka ge blod.
Idag va dagen då bussen ställde sig utanför jobbet och efter mycke velande o höjning av kroppstemperaturen så bestämde jag mig för att ge det en chans.
Gick med stapplande steg dit och fyllde i allt som behövdes o la mig sen på britsen. Som tur va så va det en fantastisk sjuksyrra som tog hand om mig och gjorde mig lugn. Så nu får jag vänta i tre veckor och se ifall dom godkänner mig och i bästa fall så kan jag göra min första tappning innan jul.

Låter säkert jätte löjligt men fick en kick av att bara lämna blodprovet. Jag blev så stolt över mig själv, att jag trotsade min rädsla och faktiskt tänkte på det positiva, att om jag blir godkänd så kan mitt blod kanske hjälpa någon som råkat illa ut.
Som sagt, nu är det bara att vänta tre veckor o se.

Bara plocka lite

Jag skulle bara plocka fram några ljusstakar och smycka vårt lilla hus. Mathias hämtade upp första lådan med ljusstakarna och vi började fixa med det. Sen skulle jag ner och leta efter den andra kartongen och det va då det spåra ur. Totalt. Hittade kartongen snabbt men nöjde mig inte med det. Utan rev ut duntäckerna (är ju dags att byta nu) möblera om bland kartonger, rensa lite i vissa och strukturera om lite. Så det som skulle gå ganska fort tog längre tid än tänkt och ändå blev vi inte klara. Imorgon är tanken att jag ska rensa ut bland alla Lovisas leksaker. Kan ju va en bra o göra nu innan julen så att vi kan se vad hon behöver plus att det blir lite lättare att hålla ordning på alla saker. Hon hinner ju inte leka med allt.

Hade tänkt att lägga mig tidigt idag men klockan sprang iväg men får väl se det som godkänt att jag lägger mig innan kl 23.

Natti natti.

1:a advent

Så va det 1:a advent i år också. Jag ska erkänna att jag inte har satt upp en enda julgrej än men har som mål att göra det väldigt snart. Att göra det innan dom hade bytt fönster kändes inte aktuellt och idag har vi haft fullt upp o tanken har faktiskt inte slagit mig.

Först va familjen Jägerskog här på lite fika och sen drog vi in till stan för att äta middag med min mormor. Även familjen Zirath va där. Bjuder på lite bilder därifrån.


Lovisa försöker ge kusinen en puss, det uppskattades inte helt
Eftersom han va svårflörtad så blev det till att brotta ner honom
Lovisa o Hampus röjde runt i mormors lägenhet o lekte otroligt bra ihop. Det blev många kramar, en del pussar och mycke bus.

När grabbarna va här så drog jag o Lovisa över till mamma å pappa. Ett köldslaget hus med en massa hantverkare springandes runt lockade inte oss.

Hos mormor o morfar bakades det pepparkakor...
tillsammans med kusinen Olivia som sovit över där
Det gick ju inte så snabbt men några lyckades hon göra
Lite lunch efter allt bakande satt fint
En trött sessa efter en härlig dag.

Nya fönster

Renoveringen fortsätter... idag va det våra fönster som åkte ut.

TK Fönster kom hit kl. 9 i morse och stövlade in med full styrka o strax efter 13 hade dom bytt alla fönster. Snabbt värre. Trodde väl inte att jag, 26 år gammal skulle säga det men känns skönt o ha bytt fönster utav flera olika skäl. Jäkligt vuxet också.

Det gamla fönstret
Det nya fönstret

Kanske inte syns så bra på bilderna men det ÄR stor skillnad.

När jag ändå är inne på renovering så kommer lite bilder på hallen också.

Det berömda hålet börjar täckas för
Och så va hålet täckt (tack för hjälpen Rickard)
Åt ena håller....
Å åt andra hållet

Lite mörka bilder men fint ändå tycker jag.

Kallt värre

Nu verkar det som om vintern verkligen är här. Imorse när jag åkte till jobbet så va det nästan minus 8 grader. Tur att jag har min varma jacka o skor. Och så skönt också att Mathias hade tänt en brasa tills jag o Lovisa kom hem. Är ju inte helt fel att sitta i soffan, titta på soffan o dela på lite frukt med sin prinsessa. Värre har jag haft det.
Eftersom Mathias är på julbord med jobbet idag så fick jag o Lovisa en tjejkväll här hemma. Förutom lite middag o mys (såklart) så hann jag plocka bort en del saker inför morgondagen. Och medan jag gjorde det så gjorde Lovisa en av hennes favvo grejer.Nämligen gå runt o torka lite här å där med en våtservett. Hon brukar gå fram till skötbordet, peka och göra ett speciellt ljud och då vet vi att det är dags för henne att köra en vända med våtservetten. Vet inte varifrån hon har fått det men det är roligt och titta på henne när hon går runt och fixar. Hoppas städviljan håller i sig i tonåren också. Kan ju alltid hoppas.

Imorse va det som sagt kallt men det va trots allt utomhus. Imorgon kommer det bli kallt här inne, vi ska nämligen byta fönster imorgon. Kommer ett gäng imorgon bitti för att ordna allt och det betyder att de flesta fönster kommer va borta och den kalla luften komma in. Jag o Lovisa drar härifrån o kommer tillbaka när kaminen har jobbat upp värmen igen. Vill inte ha jacka inomhus, även fast jag är nöjd med den.

Hektisk dag

Vilken hektisk dag det har varit. Men otroligt roligt.

Dagen på jobbet gick snabbt o smidigt och det blev faktiskt väldigt fnittrigt på slutet. Så kan det ju lätt bli när arbetssituationen känns hanterbar.
Gick lite tidigare ifrån jobbet för att skynda mig hem, hämta Lovisa och sen börja med maten. För ikväll fick vi stor besök, nämligen syskonen. Syskon med familj kom hit för att äta lite middag och gratulera Mathias. Så nu har han blivit firad i fyra omgångar. Inte illa.
Eftersom vi är ett stort gäng när alla samlas så blir det mycke liv och rörelse o ibland lite smått galet men kvällen flöt på bra och utan några alltför stora incidenter. Tycker att det är så roligt att se att det verkligen går bättre och smidigare ju äldre barnen blir.

När det va läggdags för barnen och folket började röra sig hem så hoppade jag i jackan och åkte upp till V för att kolla på smycken. Hon hade en massa sötvattenpärlors-halsband som hon sålde och det va mycke fint. Kom å tänka på det nu, egentligen borde hon kanske ha bjudit in alla karlar istället så att dom kunde köpa en massa fina smycken till sina älsklingar. Kanske ska föreslå det nästa gång. Hi hi.

Nä nu är det dags att hoppa i säng.
Natti natti.

Ikväll va det dags att gå på mitt allra första föräldrarmöte.
Både jag o Mathias gick dit, vilket kändes skönt eftersom jag va lite nervös innan. Vet inte varför men kändes bara konstigt. En ny situation och hade ju ingen aning om vad som kunde väntas.
Hur gick det då?
Jo det gick bra. Vi fick se planritningen för hur det "riktiga" dagiset ska se ut, inflytt i april. Sen fick vi alla presentera oss för varandra och berätta om sin dotter ( i vårat fall) lite rundvandring och allmän info. Det va en liten mingelstund o som alltid när folk inte känner varandra så blir det lite spänd stämning och inte så mycke till mingel. Svenne-banan i ett nötskal.

Första mötet gick bra och lite skönt å ha sett de flesta föräldrar. Sen kan jag inte garantera att jag skulle känna igen hälften av dom utanför dagisets väggar. Hi hi.

Trött o glad

Idag är jag trött som ett as...känns det som i a f.
Lovisa va nämligen inte alls sugen på att sova i natt utan låg å rabblade alla ord hon kan och lite till. Ingen större fara där egentligen, hon ligger ju nästan alltid å tjattrar ett tag när vi lagt henne men problemet va att det här inte va när vi lagt henne utan mitt i natten låg å hon rabbla allt möjligt. Så där lagom spännande. Och eftersom hon inte ville ligga å rabbla alla orden för sig själv så blev hon ledsen så fort hon upptäckte att vi hade smitit ifrån henne.
Det slutade med att hon fick ligga mellan oss o tjattra, sen flytta över till hennes säng eftersom hon inte ville va tyst, sen över till vår säng igen och äntligen så somnade hon. Då va klockan runt 04. Kul kul.
Men men det va bara till o pallra sig upp i morse och göra lite nytta på jobbet. Och nu på kvällen så har Yvonne o Åke varit här för att fira Mathias. Kände mig tyvärr inte som världens mest sociala.
Å är inte det nu heller...nu blir det natti natti för mig.

Äntligen klar

Äntligen äntligen är hallen klar och det blev så bra. Är så glad.
Det blev verkligen en stor förändring jämfört med hur den såg ut innan. Undrar varför vi inte fått tummen ur innan och fixat det, för nu är jag verkligen nöjd.

Bilder kommer inom kort.



Imorgon är det dags att börjar jobba igen. Känns bra men jag kan rekommendera att ta lite ledigt så här lite spontant. Dels är det skönt å få två kortare veckor, det blir lite lyx i vardagen, skönt å va ledig när de flesta andra jobbar och sen är det kul att det retar några också. För att va ledig bara så där funkar inte riktigt i svenne-banan land. Här ska alla va lediga under jul/nyår och sommaren. Och ska du va ledig nåt däremellan så ska du åka utomlands/åka till fjällen. Att bara va hemma och lyxa till det anses som väldigt märkligt, trots att det är bland det skönaste som finns. Att va ledig betyder väl att bara få va?

Fulltaglig familj

Idag fick vi hem vår lilla prinsessa, så nu är vi fulltaliga igen. Härligt.
Hon har haft det alldeles fantastiskt hos sin mormor o morfar och kom hem med ett härligt skratt o leende på läpparna. Så otroligt söt o go.
Eftersom mamma å pappa va så söta o tog med Lovisa till landet över helgen så kunde vi ju inte göra mindre än att bjuda dom på tre rätters. Gott o trevligt. En perfekt avslutning på en skön helg.
Eller vänta nu..... vi är ju lediga imorgon också. Hi hi. LOVELY!

Nästan helt klara med hallen också. Bara hatthyllan o garderoben som ska på plats.
Det blir så fint om jag får säga det själv.

Första vändan

Eftersom Lovisa tillbringar helgen med sin mormor o morfar ute på deras landställe så har jag o Mathias haft en massa tid sen vi vakna imorse.
Självklart så blev det lite sovmorgon, frukost i soffan å allmänt slappt. Hur skönt som helst.
Men sen tog vi oss i kragen och har hunnit med att rensa hela hallen, spackla o slipa det sista, handlat färg, ätit lunch på Greken, målat en vända, gå på bio, kolla på senaste Beck filmen och sen faktiskt målat lite till. Inte illa pinkat om jag får säga det själv.

Imorgon blir det till att målat en gång till för att sen besöka IKEA o köpa dom nya hall-möblerna. Förhoppningsvis så hinner vi klart med allt innan prinsessan kommer hem (va jag saknar henne) och det är dags att bjuda mamma å pappa på en välförtjänt tre rätters middag.
Ser fram emot morgondagen av många anledningar.

Fira, fira, fira

Igår firade vi här hemma.
Lovisa blev nämligen 1,5 år och Mathias blev hela 34 år.
Hela familjen va ledig från jobb/dagis och myste bara här hemma. Det blev sovmorgon, lång-frukost, mjukisbrallor och en liten tupplur på soffan. Ruskigt skön dag.
På eftermiddagen så kom min mamma å pappa över för att hämta Lovisa o ta med henne ut till landet. Där hon är över helgen.
För mig å Mathias blev det sen en sen lunch ifrån Thaien för att sen börjar göra
i ordning oss inför kvällen.
Fick skjuss in av snälla bror,tack du!, o intog Skrapan o stället Och himlen därtill. Hur fint o mysigt som helst. Rekommenderas starkt. I Skrapan så mötte vi upp lite vänner som sedan följde med till Tre Santi o åt super god mat. Tack för att det trevliga sällskapet, borde göras oftare.

Jag och Mathias avslutade kvällen på tur man hand och summerade
att både dag och kväll varit härliga.

Grattis igen älskling!

Harig

Idag åkte jag kommunalt till jobbet och gåendes ner till stationen så slog det mig återigen om hur harig jag har blivit på sista tiden. Klockan va strax efter halv sex när jag gick och det enda jag gjorde va å se två människor på långt håll. Men ändå så tyckte jag att jag kunde höra steg både bakom mig, i skogen bredvid och va nästan helt säker på att bilarna som åkte förbi skulle stanna å kasta in mig i bilen. Kan ju erkänna att det gick fort att gå ner till stationen trots att jag gick stora vägen. Att gå gångvägen va inte att tänka på.

Kommer ihåg när jag va yngre o jag gick både här å där oavsett om det va mörkt eller inte. Och oftast tänkte jag inte ens tanken att det va läskigt, utan nog mer att ja jag måste ju komma till punkt B. När jag tänker efter så är det kanske inte att jag har blivit harig utan snarare att jag har blivit förståndigare. Fattat att det kan hända saker och att det finns folk som inte har alla gränser klara för sig.

Ja så väljer jag att se på det hela. Jag har helt enkelt blivit förståndigare !!!

Jag=förståndig!

Katastrof

Jag sitter och kollar på Arga Snickarn och blir alldeles stum.
Ikväll handlar det nämligen om en kille och en tjej som fick en liten flicka för en månad sen. De bor i ett hus som verkligen ser ut som ett ruckel. På vissa ställen är det stora hål i väggarna inifrån och det enda som håller ihop huset är fasaden som är alldeles möglig.
Dom har inget rum där dom ens kan ta av sig skorna utan går ständigt med skorna på. Ingenstans där de kan lägga ner sin lilla dotter och de kan inte ens bada dottern hemma utan får åka med henne till mormorn. Det enda i huset som är shysst är rummet med alla ormar o andra äckliga djur.
HUR F*N TÄNKTE DOM DÄR???????

Förutom att dom verkar va helt bakom flötet så slås jag av en annan tanke.
För en vecka drygt efter att du fött barn och har kommit hem så kommer ju nån tant från BVC hem till en för att väga och prata lite.
Jag kommer ihåg när BVC-tanten skulle komma hit hem och jag va nervös för att det skulle finnas nån liten dammtuss gömd bakom soffan. Insåg ju efter besöket att oron va överdriver o skyllde på hormonerna i kroppen. Men efter att ha sett hur familjen i Arga Snickarn bor så kan jag verkligen säga att min oro va överdriven. Om dom kan bo så som dom gör å ha en liten bebis där så verkar det inte ske någon som helst bedömning av hemmet vid BVC-besök.
Tycker bara så synd om lilla bebisen. Tur att de får hjälp med att fixa iordning lite.

Trött

Idag är jag helt galet trött. Trodde klockan va typ 01 när klockan ringde och kände mig riktigt lurad på några timmar när jag insåg att så inte va fallet.

Och inte blev det bättre av att se Mathias ligga kvar i den varma sängen, där ville ju jag också ligga. Inte gå upp mitt i natten o försöker bestämma vad jag ska ha för kläder i nästan totalmörker. Men men nu är jag på jobbet och ögonen börjar vakna till liv.

Blir nog en bra dag det här också.

Dags att hämta en kopp te innan jag kan börja arbetsdagen.

Solokvist

Ikväll är jag helt solo hemma.
Eller jo Lovisa är hemma men hon sussar ju gott och inte mycke till sällskap just nu. Och min kära sambo är ute med Pontus å Freddan för lite middag och kanske en eller två öl.
Och vad gör då en förortsmorsa en kväll som denna:
1. Lägger en ansiktsmask o filar på naglarna
2. Tar en lång dusch o fixar håret med en lyxig hårinpackning
3. Smuttar på ett glas vin o läser en god bok.

Ha ha ha kunde inte va längre ifrån sanningen. För självklart har jag inte gjort nåt av det utan ägnat en timme åt att rensa i köksskåpen. Galet spännande kan jag lova. Men som sagts tidigare så är jag inne i nån rensa fas nu och ska kanske inte lämnas själv hemma. Då vet jag inte hur det kommer sluta. Jag tar inte något ansvar ifall det blir för mycke saker som slängs.
Inget ansvar alls.
Och förutom att städa i köksskåpen så har jag plockat undan allt inför städerskans besök imorgon, ska bli skönt sen hanns det med att båda vika o slänga in lite tvätt i maskinen.
Men nu är klockan efter 21 o det är dags att varva ner lite. Ska hämta lite ny bubblat vatten, köpte en Sodastreamer igår, och två skorpor ska jag unna mig. Sen blir det till att krypa upp i soffan o dra filten upp till öronen och kolla på Desperate housewifes.

Men jag ska faktiskt göra en av sakerna på listan, ska nämligen ta en dusch innan jag hoppar i säng. Alltid något eller hur?!

En dos av Jenni

Jag sitter i soffan, det är måndag kväll å det är snart dags att gå å sova..... men jag måste bara säga hur bra den här måndags kvällen blev.

Måndagar är ju sällan de roligaste dagarna på veckan men inget kunde va mer fel idag.
Fick nämligen underbart besök av fina, fantastiska Jenni ikväll. Hon är verkligen fin. Vi är så olika som personer, varandras motsatser men ändå så otroligt lika. Eller egentligen kanske inte ens det men nånting är det. För det är nåt speciellt. Går inte att sätta fingret på det utan bara att det är speciellt. Svårt att förklara. Hon är helt enkelt bäst.

Tack fina du för att du finns i mitt liv. För att du står ut med mitt gnat å tjat. Står ut med mina ibland konstiga åsikter och mina fixa idéer.
Tack för att du är med och delar mina glada, fina stunder och att du stöttar mig när livet känns svårt. Finns inga ord som räcker till för att förklara hur bra du är.

Jag älskar dig min vän!!!

Fläskläpp

I lördags skulle jag hoppa in i duschen för att färga håret men precis när jag stänger
dörren hör jag ett illvrår ifrån Lovisa. Studsar ut på en gång och möts av en skrikande liten tjej i sin pappas famn. Ut från munnen rinner blod och paniken sprids i kroppen. Försöker se vart hon
har slagit i men lättare sagt än gjort. Försöker badda munnen med lite kallt vatten för
att få bort blodet å kunna se vart det kommer ifrån och efter mycke om å men så ser vi att det
har gått ett litet hål på läppen.

Här nedan ser ni resultat av hennes vurpa.

En fyllig överläpp kan jag säga. Stackarn.

Mys, middag o fars dag

Ja du, den här helgen har innehållit både det ena och det andra.

Att det va fredag firades med lite vin, sushi, häng i soffan o Idol. Plus att både jag och Mathias somnade till i soffan. Det är verkligen livsfarligt att dricka vin och sen halvligga i soffan. Som gjort för att vi ska somna.

Lördagen va också lugn. Jag va iväg o kolla på Olivia som hade match. Och kom på mig själv med att nästan bli tårögd när dom spela. Fråga mig egentligen inte varför, spelet va kanske inte det snyggaste men kände mig så glad över att hon spelar innebandy o på nåt sätt så slog det mig att hon verkligen börjar bli stor nu.
På kvällen så va vi överbjudna till mamma å pappa för middag. Där va även Pillan med familj plus att mamma å pappa va barnvakt till Olivia och Freja. Så det va full rulle med alla barn. Men imponerande nog så kunde vi alla sitta å äta middag samtidigt. Inte illa tycker jag.

I dag så har vi firat att Mathias är världens bästa pappa. Han fick en liten sovmorgon innan Lovisa ville in och väcka honom. Medan dom låg i sängen en stund så fixade jag frukosten och dagen till ära så fixa jag scones och duka fram lite gott bredvid. Gott o mysigt.
Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt för att sen på eftermiddagen åka ner till familjen Lamm för lite middag och fika. Som alltid gott och trevligt.

Ett långt inlägg o egentligen skulle jag väl kunna sammanfatta helgen med att den vart lyckad.

Förvirrad

Jag är lite förvirrad idag kan vi säga.

Steg upp ganska exakt när klockan ringde, körde rutinen o gick sen ut till bilen. Där springer jag på tidningskillen. Har aldrig gjort det förut så va tvungen att kolla klockan en gång extra, ville ju inte riskera att jag åkte till jobbet alldeles för tidigt. Men så va inte fallet, tyvärr.

Förvirringen fortsatte när jag hoppa in i bilen. Satt i några sekunder å kunde inte förstå vad det va som lät tills jag kom på att det va kupévärmaren. Bara till att hoppa ut å dra ut sladden. Hoppa in i bilen igen å hittade inte bilnyckeln först. Märkte sen att jag satt på den (dax att träna rumpa nu eller?)

Efter en förvirrad morgon så hoppas jag att dagen å kvällen inte fortsätter i samma anda. Vill ju inte riskera tt glömma bort Lovisa på dagis över helgen.

Dagisfoto

Jag känner mig lite besviken.
För ett tag sen va det fotografering på Lovisas dagis, det va under tiden som hon va sjuk. Eftersom hon ändå va rätt pigg så åkte vi upp och tog kort. Fotografen sa när han tog bilder att hon va jätte söt och att han fick många fina bilder. Och eftersom Lovisa alltid är så söt så trodde vi honom, såklart. Men oj va det inte stämde. Fick hem korten idag och öppnade glatt kuvertet men korten är verkligen inte bra. Lovisa ser ut att va drogad nästan. Jag hade verkligen sett fram emot korten och planerat vad jag skulle göra med dom. Men så blir det inte.
Ska försöka få tag på företaget imorgon och se ifall dom har någon om fotografering snart. Annars får vi leta upp någon annan fotograf. På nåt sätt så ska vi få kort i alla fall.
Nog om det.


Idag va det dags för Lovisa att besöka BVC för sin 18-månaders kontroll. Hon och Mathias åkte ner i morse för att väga, mäta, göra lite tester och även ta två sprutor. Så nu är hon 83,2 o väger 10,5kg. Så nu börjar hon bli stor. Eller i a f på längden. Eftersom hon gick ner 0,5 kg när hon va sjuk så har hon bara gått upp 160gram, sen sist, på två månader men däremot vuxit lite mer än 5cm på samma tid. Eftersom Lovisa alltid varit smal och äter så bra nu, både på dagis o hemma så känns det inte oroväckande utan det är sån hon är. Helt uppenbart har inte Lovisa samma förmåga som hennes mor att gå upp.

Rensningen fortsätter

Vet inte om jag har blivit knäpp eller vad det är för nåt som spökar.
Kom nämligen på mig själv ikväll med att rensa i skåpet där jag har alla ljus o ljuslyktor. Är det normalt? Kändes inte helt friskt att sitta där på golvet o gå igenom lyktor, byta ut lite lyktor o sen städa i ordning i skåpet så att det blev lite ordning o reda. Tycker det känns jätte nördigt men måste ju erkänna att det blev bra. Ha ha.
Förutom att rensa bland ljusen så går jag å rensar lite varstans numera. Verkar som om jag har drabbats av nån hysteri med ordning här hemma. Inte för att vi har oordning, förutom i hallen men ändå små saker som kan rensas ut.
Sitter å kollar på Desperate housewives och känner mig nästan som Bree. Och vet inte hur bra det är. Men men får väl rida på rensar-stormen ett tag o se hur mycke som är kvar när den försvinner.

Nu ska jag njuta av brasan o de nya ljusen jag hitta.

Så va det måndag igen

Å så va det måndag igen. Vart tar veckorna vägen?
Nu när jag jobbar 7-15.30 så känns det som om dagarna på jobbet går mycke fortare. Och då skiljer det bara en halvtimme som jag skjutit på arbetstiden. Men den där halvtimmen gör mycke för nu är jag i Tullinge o kan hämta Lovisa kl.16 istället för att jag är hemma vid 17-tiden. Behöver jag säga att det känns ruskigt skönt?
O eftersom jag slutar 15.30 så är det drygt 3 timmar jobb efter lunch. Och då ringer telefonerna som en tok o timmarna springer iväg.

Apropå att timmarna springer iväg så är det bara 6 veckor kvar till jul. Har fyllt i önskan om ledighet under julen o håller alla tummar som finns för att jag får alla eller iaf de flesta dagar beviljade. Då blir det långledighet för min del och det vore ju underbart. Tänk att få va ledig under julen o få så mycke tid tillsammans med nära å kära. Det vore LOVELY!

Jag lever på hoppet tills dess.

Helgen

Efter att ha kört Ipren+Alvedon tricket och repeterat mantrat "imorgon är jag frisk" så kände jag mig betydligt bättre i lördags. Så jag drog med mig fina familjen till Hågelby för att titta på djuren o människorna. Det märks att Lovisa blir äldre, nu är hon mer intresserad av alla djuren och sen blir jag imponerad av hur mycke hon orkar gå. Hennes små trumpinnar jobbar för fullt.

När vi fikat så satte sig Lovisa mitt på golvet o spanade på alla som va där. Här sitter hon o tittar på två stycken som spanar på menyn. Efter ett tag så blev dom lite lätt störda av att ha en liten Flisa som stirrade på dom. Hi hi.

Förutom utflykten till Hågelby så har helgen varit lugn. Mathias föräldrar va över på spontan middag i lördags, vi tog en lång promenad i dag på förmiddagen o sen har vi bara varit. Har känts otroligt skönt o bara ha tiden för sig. Små pyssla lite här å där. Leka med Lovisa och äta god mat.

Vi fick en otroligt härlig överraskning precis innan middagen idag. Helt plötsligt så ringde det på dörren och utanför stod Jessica o söta Isak. I ena handen så hade Isak en påse med äppelmuffins. Jessica har snappat upp att vi, framförallt Mathias är svag för alla äppelkakor o idag när hon hade bakat så hade hon plockat undan en påse till oss. Hur gulligt är inte det?
Så otroligt sött o snällt. Tack underbara Jessica o Isak för den trevliga överraskningen!

Yvonne 60 år

I torsdags så fyllde Mathias mamma, Lovisas farmor o sist men inte minst min svärmor år.

Kort o gott: Yvonne.
Folk säger att man inte ska avslöja en kvinnas ålder men jag gör det ändå. För jag tycker att 60 år inte är nån ålder att snacka om och speciellt inte när man är som Yvonne, nämligen en härlig kvinna i sina bästa år. En fin människa är vad hon är.

Lovisa tillsammans med världens bästa farmor!

Sjuk

Hemma idag.
Lagom roligt.
Ångest för jobbet.

Vekling

Just nu känner jag mig väldigt vek. Det känns som om snoret rinner o näsan är stor som en fotboll. Men jag viker inte ner mig för det. Vi är kort om folk på jobbet o blir en man kortare imorgon o fredag så det är bara att bita i det sura äpplet o gneta på.

Skam den som ger sig som man säger.

En stor kopp te, en varm halsduk o lite halstabletter kommer göra susen tror jag.

Kanske får bli att pina i sig en wiskey när jag kommer hem, om inte annat så kommer jag sova gott efteråt.

Märkligt

Jag har en stor fråga som jag behöver svar på.
Hur kommer det sig att min garderob innehåller så mycke kläder men ändå så har jag inget å ha på mig när jag tittar efter? Är inte det märkligt?
Har precis rensat i garderoben, fick ett ryck när Mathias jobbade i källaren o Lovisa hade gått å lagt sig. Kände mig lite ensam. Det blev en snabb rensning men hann ändå få ihop en stor kasse med kläder. Men tycker inte att jag ser så stor skillnad i garderoben. Försökte få lite ordning på alla kläder som blev kvar men det gick så där. Det är bara till att fundera ut hur vi kan bygga ut för att få en walk-in-closet. Det är dags för det nu. Eller hur älskling? =D