Feedback feedback feedback

Idag har vi haft workshop med jobbet och den här gången jobbade vi med frågor som gäller att bygga ett starkt team. Hur ska vi göra? Vad har vi för verktyg? Hur är vi själva som personer? är några exempel på frågor som hanterades. Mycket bra kom upp och flera verktyg för att bli en stark grupp kom fram men det allra starkaste från dagen är just hanteringen av feedback. Det är ju varken lätt att ta emot feedback eller att ge feedback så att det landar rätt. Hela kvällen har jag tänkt på det här och hur jag själv vill hantera feedback framförallt. En av ledarna för workshopen sa att det tar ca 100 gånger för att kunna ta feedback på rätt sätt, att inte komma med förklaringar, inte bry sig, slå ifrån sig eller på något annat sätt inte kunna lyssna på feedbacken. Utan att kort o gott säga Tack och sen rannsaka sig själv i vad jag kunde ha gjort bättre eller vad jag gjorde bra och borde fortsätta med. Jag har varit lite sugen på att be om feedback på Facebook, att vännerna där skulle maila mig och komma med feedback på mig som person i olika lägen som dom träffat mig. Men det känns än så länge lite för läskigt och vet inte om folk skulle förstå att jag gör det för att utvecklas och inte för att på nåt sätt slå mig för bröstet. Skulle det funka tro?
Måste suga på karamellen lite.

Puss!

Toughest

Jag vet inte vart jag ska börja, är så otroligt glad o stolt över mig själv så att det finns inte. Anmälde mig ju till Toughest utan att riktigt veta vad jag gav mig in på. Första passet va 18 januari och ungefär halvvägs in på den här resan så hade jag lust att kasta in handduken och erkänna mig besegrad av höjdrädslan men jag fortsatte trots allt och herregud va jag är glad för det idag. Igår va det ju dags och jag hade mitt mål klart, jag ska ta mig runt och jag hade bestämt mig för att inte köra hindret som bestod av en stor fet rutschkana. Den va för hög men fylld av adrenalin och en helt fantastisk hejaklack så stod jag högst upp och kände att Nä jag kan inte gå ner längs med The walk of shame så satte mig på kanten o släppte taget och visch så åkte jag med en jäkla fart rakt ner i vattnet efter en liten flygtur. Vet inte hur jag landa, det enda jag tänkte på va att andas lugnt o inte tänka på hur kallt det va i vattnet. Såååå sjukt att jag som för några månader sen knappt ville gå upp på en stege fixade det här. 

Jag vs höjdrädslan 1-0 BOOM BANG BANG va glad jag är över det! 

Sjukt högt 

Jag o Linda, som är den som anmälde mig, direkt efter målgång 

Bästa gänget! 

Öronoperation

Så här ser han ut idag, min älskling. Som en skadad soldat.
Tidigt i ottan fick han skjuss av sin pappa till Karolinska i Solna för att ge vänster öra en chans till förbättring. 3h va han nersövd men tyvärr kunde inte läkarn göra det han hade hoppats på för att förhoppningsvis öka hörseln. Trots det så va operationen inte onödig utan protesen han satte i för några år sen behövdes bytas och även trumhinnan behövde fixas.
Som tur va, och jag hoppas det håller i sig, så mår Mathias bra under omständigheterna och känns pigg. Nu är det vila som gäller för hans del och jag ska få skämma bort honom.

Puss!

Min stora tjej

För 6 år sen låg vi på BB med världens sötaste bebis i famn. Världen förändrades för alltid och en kärlek som inte har några gränser uppstod. Älskade Lovisa va äntligen född!
Nu 6år senare så kan jag bara konstatera att Lovisa fortfarande är helt fantastisk. Hon har ett hjärta av guld och är klok, snäll, omtänksam, envis, rolig, påhittig och otroligt omhändertagande, speciellt mot sin lillasyster. Hon förgyller dagarna med sitt sprudlande skratt och bjuder på tänkvärda funderingar. Självklart har hon stunder då humöret tryter och då envisheten inte alltid uppskattas men det gör henne bara mänsklig.
Förut ville hon bara va prinsessa o bjöd gärna på en puss eller två men nu är det jeansshorts och skateboard som gäller och en puss får jag tigga mig till. Tydligen börjar min första bebis bli alldeles för cool för sin gamla mamma. Skulle gärna mysa mer men tycker samtidigt det är så härligt att se hennes utveckling från en lite harig prinsessa till en cool brud som numera vill åka skateboard överallt. Hon fascinerar mig!
Idag är det hennes dag o jag blir lätt nostalgisk en dag som denna. Hon är bland det största som har hänt mig och jag kommer för evigt va tacksam för att hon är min dotter!
Grattis min älskade Lovisa på 6årsdagen, du är fantastisk precis som du är o kommer alltid vara!

Jag älskar dig i all evighet!

Puss
Din mamma

Köpenhamn

Herregud vilken fantastisk helg det har varit. 

I fredags drog jag, Mathias, Pontus o Evelina till Köpenhamn efter att karlarna överraskat oss med detta i present tidigare i år. Strålande sol i fredags, rose på uteservering, lite shopping, massa skönt snack o väldigt god mat. Lite molnigt i lördags men att strosa runt i stan kräver inte strålande sol. Köpenhamn är verkligen en otroligt mysig o fin stad. Kan inte gnälla på nåt. Smidigt att åka dit till och med. Tack älskade maken för en superb present. Älskar dig massor! Tack också till mamma o pappa och även Mathias föräldrar som tog hand om barnen. Ni är bäst! 

Redo för en kväll på stan 

Groupi 

Tack fina ni för en superhärlig helg! 

Puss 

Öron öron

Imorgon är det dags för oss o träffa en öronläkare, som ska kolla o bedöma lilla Ebba. Hon har inte, som vi märkt, haft några problem sen vi kom hem från fjällen direkt vilket känns bra men bra o träffa en expert på öron.
Appropå öron så fick Mathias reda på att han ska operera ena örat den 22 maj. Det är dagen innan Toughest så tyvärr kommer han inte kunna heja på mig under loppet vilket känns jäkligt tråkigt men viktigt ändå att han får till operationen. Bara o fixa barnvakt så ska jag kunna köra loppet som planerat. Allt detta meck som varit för ett lopp, det är sjukt.

Puss o god natt

Bestämd liten tjej

Vår lilla sötnos Ebba är verkligen en bestämd liten tjej. Idag när vi skulle gå ut, vilket hon älskar, så va det inte aktuellt att ta på sig ett par brallor utan hon ville köra på bara ben o dunväst. Skön kombo kan ju tyckas. Hon sprang runt så ett tag innan hon förstod att jag inte skulle vika ner mig på byxtvånget men först posa hon glatt.

Jippi!!!

Klarade min allra första chin(s) idag. Woop woop! Så himla glad. Nu blir målet att klara två.
Första försöket på det blir imorgon bitti så nu är det dags att sova.

Puss!

Det tar sig

Efter att ha varit i en djup svacka så börjar jag klättra upp igen. Ett tag hade jag ingen lust med nåt. Ville bara va hemma i mjukisar o låta tiden gå men som tur va så är inget för evigt, så inte heller den här svackan. 

Trots att jag inte har haft nån motivation att träna har jag kämpat på o genomfört planerade pass. Det har ju inte varit dom bästa passen men i söndags så började skutan vända för då klarade jag av att klättra allra högst upp i repet på träningen. Det va jobbigt både för kroppen men också för huvudet, det är ju långt ner till marken där uppe. Klarade även av att gå på hög höjd vilket kändes väldigt skönt. Så träningen börjar kännas hoppfull igen, även om jag hade hoppats på att va på en annan nivå idag. 

På jobbfronten är det fortfarande samma visa. Dålig stämning o svårt o hålla humöret uppe men idag fick jag en utmaning som börjar nästa vecka, egentligen inget jobbrelaterat men det sker på jobbet och jag hoppas jag fixar utmaningen så bra som möjligt. 

En annan härlig sak är att denna fantastiska kvinna fyller år idag och det firade vi med en lång lunch i solen. Det om något ger ju energi. 

Puss! 

Det är inte lätt just nu

Det är verkligen inte lätt just nu här hemma. 

Mathias magsjuk i lördags, jag vaknade mitt i natten mot måndagen med feber. Sov ut o kände mig hyffsad pigg. Åkte in till jobbet innan lunch för att komma hem till 39graders feber några timmar senare. Däckade totalt i sängen och sov från halv fem på kvällen till nio på morgonen. Vaknade någon gång under natten o trodde nästa att jag hade kissat på mig för det va sjöblött i sängen av svett. Sov nästan hela tisdagen, kom iväg en sväng till läkarn för att konstatera dubbelsidig öroninflammation på Ebba o halsfluss på mig. Svettades igenom natten igen men idag har jag kunnat jobba lite, äta lite o faktiskt suttit upp en del. 

Imorgon drar Mathias till fjällen o jag hoppas att min o Ebbas dunderkur från läkarn ska hjälpa oss att ta oss igenom helgen. 

Sa jag förresten att Lovisa va lite röd om kinderna när hon skulle lägga sig. Kan nästan garantera att hon vaknar inatt med feber. Skulle inte förvåna mig, fast det är det i och för sig lite som gör nu för tiden. 

Jag orkar inte. Låt oss va friska nu för fan. Ledsen för språket men tålamodet o humöret har försvunnit nu. Nu får det va nog. 

Never ending story

En lugn o skön helg skulle vi ha haft den här helgen. Fredagen skulle vi bara mysa hela familjen men Ebba hade feber o va inte alls speciellt myssugen. I lördags skulle Pontus med familj komma hit för lite middag o det gjorde dom MEN när dom varit här i typ 30 min och vi har börjat äta så är Mathias tvungen o lämna bordet och efter en liten stund så kräks han en gång. Alltså helt allvarligt? När ska hela familjen få va friska o må bra egentligen? 

Jag sov (som en kratta) på soffan inatt o sen har jag o barnen hållt oss långt borta hela dagen. Jag orkar verkligen inte med mer sjukdomar nu. Nu räcker det. Punkt. 

Samtidigt så väntar jag bara på att bli magsjuk med tanke på att det va Mathias som fixa maten igår. Blä. 

Nä tack o god natt för idag. Nästa vecka kan vi väl få va friska, speciellt eftersom Mathias drar till fjällen på torsdag. 

Tjing tjong 

Tröttmössor

Så här har jag känt mig idag. Helt slut. Karro o Sebbe va här igår o det blev väldigt sent, blir ju lätt så när man har roligt. Jag kom iväg på Toughest träning men efter det va det inte många knop på mig. Helt utslagen, vilket passade bra till 5-milen men passade inte lika bra med Ebbas humör idag. Trots att hon va super trött så ville hon inte ligga i sin säng o sova o efter att Mathias gått en kort promenad så sussa hon..... Men bara i 40 min. Och en trött liten tjej är inte super rolig o hänga med. Mycket gnäll o allmänt missnöjd. 

Det ska erkännas att det va skönt när klockan slog läggdags. 

O nu har klockan slagit läggdags för mig också. Gäääääsp. 

Puss o hej! 

Surt sa räven

När femte veckan i rad behöver bestå av lite vab så är det inte så livat kan jag hälsa. Att jag hade ett bokat styrkepass som jag missa kan jag leva med men att missa min bokade massage idag känns oerhört surt. Jag brukar aldrig få tummen ur att boka trots att vi har det på jobbet men nu fick jag det eftersom jag behöver lösa upp lite knutar i ryggen. Men det sket sig och nu när jag kollar efter ny tid så finns det inte förens på torsdag/fredag nästa vecka och då kan jag inte. Mathias åker till fjällen på torsdag o att hinna med att både lämna o hämta o massage kommer inte gå. Känner mig lite bitter just nu. Blää. 

Mathias hade säljmöte idag så det va inget snack om vem som skulle va hemma. Jobb går ju före massage såklart. 

Ica o Norrlandsguld

Idag va jag tvungen o dra till den stora mataffären o när jag sitter i bilen dit så slår det mig, fråga mig inte varför, att Ica o Norrlands Guld skulle ju ha typ samma slogan. 

Norrlands Guld är ju: När du vill va dig själv för en stund. 

Ica skulle kunna ha: När du vill va för dig själv en stund. 

Visste skulle det va klockren slogan gör Ica, i alla fall om reklamen skulle va riktad till småbarnsföräldrar. Personligen så tycker jag att det oftast är rätt skönt o åka o handla. Brukar ha lurarna i öronen o lyssna på nån podcast. Det är inte så illa o storhandla alltid. Kan till och med va rätt avkopplande. 

Kanske borde skicka den till Ica som förslag ha ha 

Puss o hej 

Blodsmak

Jag har inte de senaste veckor tyckt att det varit superkul att gå till jobbet, stämningen på avdelningen har mycket att önska men efter o ha varit instängd sen i fredags efter jobbet så va det riktigt kul o sätta fötterna på jobbet igen. Allt har nåt positivt med sig, till och med vabb. 

Nu på kvällen körde jag mitt första utomhuspass med Toughest gänget och herregud va tufft det va. Körde en hel del övningar i en lååååååång trappa som resultera i trötta ben o blodsmak i munnen. Det va riktigt länge sen jag hade det o det är kanske inte det fräschaste men herregud va upplyftande det va ändå. Snacka om att jag tog ut mig. Troligtvis så kommer jag va mör i kroppen imorgon, skulle bli förvånad annars. 

Troligtvis så kommer jag inte ha några större bekymmer med att somna nu heller. He he. 

Puss o god natt 

Superkvinna

Idag har jag känt mig som en superkvinna! På riktigt, idag har energin flödat o effektiviteten har varit enorm. Att få till 100% jobb samtidigt som två barn skulle sysselsättas är inte alltid så lätt men som tur är så har Lovisa o Ebba lekt, på sitt egna lilla sätt, väldigt bra. Jag tog fram lekspisen o maten igår och där har dom varit sysselsatte större delen av dagen. Det har lagats mat o Lovisa har sagt till Ebba vad hon ska ställa på bordet o Ebba har snällt gjort vad storasyster säger. Jag provsmakade såklart allt som kocken tillaga. :) 

Vi tog en tur till XXL o köpte skidor o pjäxor till mig o en liten fika unnade vi oss också. Sen blev vi tvungna att besöka tandläkarn också efter att kidsen busat o Ebba råkat tjonga en mugg mitt på Lovisas nya tänder som är på väg upp i gluggen. Snabbt besök o inget anmärkningsvärt vad dom kunde se. Lovisa va glad att hon fick ett glittrigt klistermärke. Sötnosen. 

Efter middagen firade vi Mathias på namnsdagen med små paket och han och Lovisa kalasade på en varsin semla som traditionen bjuder. Själv njöt jag av en slät kopp kaffe (beach 2015 ha ha) Att Lovisa njöt av semlan va kanske o ta i, hon konstatera mest att moster Pillans semlor är mycket godare. 

Imorgon blir det jobb o dagis och vi hoppas att vi i alla fall klarar oss februari ut nu innan nästa vabb. Inte helt säkert känner jag. 

Puss o god natt 

Mina två små kärlekar redo för dagis! 

Magsjukan

I torsdags kom första svängen av magsjuka till Ebba. Fredagen bjöd hon på lite till. Sen va vi i karantän hela familjen över helgen. Igår vakna jag o Lovisa och mådde dåligt båda två. Jag kröp ner i sängen efter ett misslyckat försök till att äta frukost och sov till 14-tiden. Kollade läget med familjen o fick info om att Lovisa hade kräkts några gånger. Jag o Lovisa belamra soffan (jag sov typ hela tiden) medan Mathias o Ebba fick hålla sig borta men tyvärr hjälpte inte det utan Ebba kräktes en gång till mitt i natten. Bada, byta lakan, trösta o få henne somna om. 

Jag o tjejerna har varit hemma idag och blir hemma imorgon också. Mathias kände sig olustig idag på dan men har klarat sig, än så länge. 

Jag hoppas verkligen att vi rider ut stormen nu. Det här med magsjuka är ju inte kul nånstans, även om jag själv inte har kräkts utan bara mått extremt illa. Och all jäkla tvätt som det blir. Orka. 

Puss o hej 

Girls weekend

Imorse drog Mathias iväg med jobbet för några dagar i Sälen. Jag o brudarna håller ställningarna här hemma så länge. Alla kan ju inte roa sig hela tiden. 

Lovisa har varit små febrig till o från i veckan och blir hemma imorgon med och Ebba ska köra första dagen själv på dagis så tanken är att jag o Lovisa lämnar Ebba på dagis och sen hittar på nåt roligt här hemma. Lovisas önskemål är att baka så får väl leta fram min bullmamma identitet som jag brukar gömma väl. 

Jag va tvungen o tidrapportera idag när vi kom hem och självklart ville lilla datanörden i familjen också knappa på datorn, tur att hon har en egen dator :) 

Puss o hej 

Första dagen

Första dagen av inskolningen avklarad och det gick väldigt bra. Ebba verkade taggad imorse när vi skulle åka och när vi kom dit drog hon iväg utan att vända sig om. Det enda kruxet va att hon inte ville sova när det va dags. Först gallskrek hon o sen satt hon bara tyst i vagnen medan dom andra sussa sött. Vi får hoppas o jag tror att det kommer ge med sig när hon kommer in i rutinerna, idag va allt lite för spännande för att kunna koppla av. Det blir ett nytt försök imorgon. 

Laddad liten tjej imorse inför första dagen. 

Puss o god natt! 

Kan Februari ta slut snart?

Det är inte optimalt att börja på dagis i Februari kan jag meddela. Förra veckan börja Ebba hosta o fick feber i slutet på veckan och idag så började hon kräkas vid frukost. Lite lätt kalabalik utbröt eftersom hon är så liten o inte kan säga till när det va på väg eller sikta på toan inne i badrummet. Det blev till o skura o skrubba o duscha. 

När jag prata med Ebbas fröknar så hade dom bara 3 barn idag o resten va sjuka. Det är ju galet. 

Nu känns det som om det bara är o hålla tummarna för att vi andra klarar oss. Vi hade ju vår del av magsjuka tidigare tycker jag. 

Blää för magsjuka. 

Förra veckan

Vilken vecka förra veckan va. Det kändes som om jag knappt hann andas under veckan utan körde på som en dåre. 

Att inse att jag låg en vecka back på jobbet samtidigt som jag skulle lämna o hämta kidsen innebar rätt intensiva jobbpass o en hem del sena kvällar. Sen va det bio med tjejerna o middag på stan i fredags, innebandyträning för Lovisa o sen bio för henne o mig (såg Paddington som jag rekommenderar varmt) och Helena. Kvällen tillbringades med Marcus, Marie o Freja o en hem del skaldjur. Söndagen blev det kort o gott ett träningspass för mig o sen jobba. Pust! 

Väldigt intensiv vecka var det o att komma hem efter jobbet till ett tomt hus idag, resten av familjen va i Farsta på kalas, va precis vad jag behövde. Kändes ju märkligt att va själv så där vid middagstid men tiden gick snabbt o sen va det tennis för min del. 

Skönt att slå lite boll o bara fokusera på att träffa rätt. Avkopplande. 

Nu blir det natti natti, väskan för ett pass styrka är packad men jag behöver först några timmars sömn. 

Puss o hej! 

Big fail

Jag är på så dåligt humör nu på kvällen. Inte så där så att jag fräser o har mig utan mer deppig och ledsen. Tanken när det här nya året kom var att jag skulle satsa på min kropp. En anmälan till Toughest i Maj gjordes och jag hade målet klart för mig. Jag skulle genomföra loppet! Det jag inte riktigt verkade vilja förstå va hur många hinder det va som ska utföras så högt ovanför marken och hur dåligt det passar ihop med min höjdskräck. Nåt jag inte heller förstod va hur svag jag är i armarna. Jag har ju ändå tränat o aldrig upplevt mig själv som så svag som jag upplever nu. Träningarna tillsammans med resten av gänget till Toughest på söndagar skulle bli roligt o givande, kul o pröva ny form av träning tänkte jag. Inte tänkte jag, naivt jag vet, att psyket skulle få sig såna prövningar i form av att våga klättra upp längs en vägg utan någon direkt säkerhet, kasta sig mellan högt uppsatta ringar eller att krypa i trånga utrymmen. Det är skrattretande att jag inte förstod. 

Förra veckan så insåg jag iaf att jag behövde hjälp för att träna upp mina vilande muskler i armar o bål och precis det skrev jag till Jaime, som är en av dom som håller i träningarna på söndagar. Sagt o gjort så boka vi in ett första pass av tio i förra veckan. Jag va såklart galet laddad och såg fram emot att pinas. Pinad o utmanad blev jag. Han påpeka också hur snett jag drar i höften på övningarna och just i höften hade jag känningar dagen efter. Det har inte gjort ont men jag har känt av den, vilket sällan är ett gott tecken.

Ikväll va det tennis som gällde men fick avbryta efter tio min, ljumsken på vänster sida o höften kändes för mycket. När jag gick ut från hallen hade jag lust o gråta. Jag har ju varit så laddad och imorgon skulle jag ha ett nytt pass med Jaime men nu ska vi kolla närmare på varför jag fått ont o pröva lite rörlighetsövningar, inte alls det jag tänkt. Jag ville ju ge järnet och bli stark o få medvind i mina positiva tankar. Istället fylls jag av tvivel för min höjdskräck och svaghet. Det är långt kvar till 23 maj men idag känns det bara tufft o deppigt. 

Tufft o deppigt som sagt. 

Märklig känsla

Så kom då den dag då Ebba är alldeles själv på dagis med sina polare. Hon skuttade in på avdelningen och när jag sen sa hej då så vinka hon glatt. Inte alls brydd då över att jag gick o jag hoppas det fortsätter så. Hon är en tuff liten tjej. 

Kändes faktiskt inte så svårt att lämna henne där, jag vet ju att hon gillar det o att personalen är bra men nåt som är konstigt är att hon är där medan jag o Lovisa är själva hemma. Mycket märklig upplevelse men nu har vi slängt in en sockerkaka i ugnen o ska fika när den är klar. Idag blir det en mysdag tillsammans med min stora tjej. Baka o bygga lego är melodin. 

Puss o hej! 

Från bebis till dagisbarn

Imorgon börjar vår lilla bebis på dagis, en riktigt stor grej om du frågar mig. Nu är det slut på bubblan där en av oss är hemma o tar det stora lasset med barnen o sköter markservicen. Nu är det verkligheten med lämning, hämtning, trötta barn under matlagning, packa två väskor till dagis och allt annat som tillkommer med livet som arbetande föräldrar till dagisbarn. 

Imorgon startar inskolningen o den sköter jag medan Mathias får va hemma med Lovisa som fick feber idag. Lite komiskt att Mathias får börja sitt återtåg till arbetslivet med att vabba. Fast det är inte synd om honom för det, för på torsdag drar han till fjällen med jobbet o får på det här sättet starta återtåget med en liten kick-off direkt. 

Dags att nanna kudde o vila upp mig inför en dag på dagis som jag förutsätter kommer innehålla väldigt mycket liv o rörelse, till skillnad mot att sitta framför datorn o knappa. 

Puss o hej!