Idag har varit en jätte lång dag. Är helt slut men ska inte klaga för jag har det bra jämfört med min älskling. Usch lider verkligen med honom. Önskar jag kunde göra nåt för att lindra hans smärta men tyvärr går ju inte det. Att se honom ha så ont och lida så mycke gjorde verkligen ont i hjärtat. Fick tårar i ögonen då och även nu, bara jag tänker på det. Känns så hemskt också att han ligger kvar på sjukhuset alldeles själv. Hade lust att smita in under täcket och finnas där för honom, inte åka hem till ett kallt hus, alldeles själv. Jag hoppas dom tar hand om honom. Annars jäklar.
Förhoppningsvis så får han komma hem redan imorgon. Läkaren ska undersöka honom imorgon bitti och beroende på hur han mår och om han kan äta och gå hyffsat bra så får han åka hem. Jag håller tummarna! Inte bara för att jag då får ha honom nära utan framförallt för infektionsrisken. Plus att han redan idag när jag besökte honom va uttråkad av att va på sjukhuset. Längtade bara hem.Inte för att han kommer göra något annat än att vila/sova när han är hemma så är hemma alltid hemma.
Usch nu vill jag bara åka till Karolinska och hämta hem honom. Hoppas han ringer tidigt imorgon bitti.Saknar dig min skadade soldat!
Puss å kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar