Är det bara jag eller är vi fler som ibland blir förvånade över hur bra man egentligen har det? Å då snackar jag inte om saker som att det finns mat på bordet, hela och rena kläder i garderoben, nånstans att bo osv. Inte för att förringa det på något sätt. Det är ju en bra förutsättning för att resten av ens tillvaro ska va bra. Men det jag syftar på är att jag ibland kan komma på mig själv med att inte hitta nåt som inte är bra. Kan nästan känna att livet är för bra för att jag ska våga säga det till folk om nån frågar. Tycker att vi ibland söker efter nåt som va lite negativt med dagen/händelsen för att kunna säga det om nån frågar. Är det så att vi inte riktigt tillåter oss själva att va 100% lyckliga eller är det så att vi alltid har nåt att faktiskt gnälla på? Ja det finns väl hundra sätt att se det på och det är väl kanske bara så att vissa är mer positiva i sin syn på livet än andra. Tror att jag är en positiv person för det mesta men ska försöka tänka på det ännu mer. Uppskatta dom små sakerna.
Positiva saker idag:
Mathias- bara att han finns i mitt liv och i min närhet gör mig glad
Karolina- träffades för en fika idag å bara att veta det fick mig att le och efter att ha fikat med henne så va jag ännu gladare. Hon gjorde inget speciellt- förutom den detaljen att hon är hon. =D
Mamma- omtänksam som få. Ordnade en matlåda för sin lilla dotter t o m.
Dax att hoppa i säng och drömma sött.
Puss å kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar