Lovisa 2009-05-19

Tisdagen den 19 maj kl. 18.20 kom äntligen vår lilla prinsessa till oss.

Allt började med att värkarna satte igång under natten. Ganska korta men med bara 2-3 minuters mellanrum. När så morgonen kom så blev dom kraftigare men med större mellanrum, drygt 10 min mellan varje. Va helt säker på att det va ännu en natt av förvärkar bakom mig. Eftersom ett ultraljud va inbokat till kl 15 på tisdagen så tänkte vi att vi skulle höra med personalen då om vad dom trodde. Dagen gick jäkligt sakta men efter mycke stånkande och stönande så va klockan äntligen 15 och det va dax för ultraljudet. Sköterskan såg att jag hade jäkligt ont så hon tyckte jag skulle va nere på förlossningen istället. Sagt och gjort.
Nere på förlossningen så undersökte dom mig å kunde snabbt se att dom "förvärkar" jag haft under dagen hade gjort att jag va redo för kommer förlossning. Inga detaljer om smärtan men kan varmt rekommendera lustgas. Lite läskig i början men när jag väl hitta teknikern va det hur bra som helst. Men det som framförallt hjälpte va Mathias peppning. Alla positiva och uppmuntrande ord. Å framförallt att han påminde mig att andas. Kan tyckas simpelt men långt ifrån sanningen i den situationen kan jag säga.
Rejält trötta men otroligt lyckliga fick vi alla tre komma upp till ett familjerum på BB. Är verkligen tacksam att Mathias fick stanna kvar. Är också så himla glad för att vi fick så bra stöttning och mottagande av all personal på Huddinge. Verkligen super gulliga och snälla. Tack för allt!

Jag som va så rädd i början för förlossningen och allt runtomkring kan glädjande säga att det inte alls blev så som jag trodde. Det blev så otroligt mycke bättre! Och vilken känsla i kroppen nu... alldeles varm och lycklig när jag ser på vårat lilla mirakel. Finns ingenting som ens kan komma i närheten av känslan som jag känner nu. Blir tårögd bara av att se på prinsessan. Hon ligger å sover nu men måste nog gå dit å titta lite ändå. Lite försiktigt.

puss å kram