En sån kväll

Ikväll har det inte varit min kväll.
Det började med att jag hämtade Lovisa på dagis och att vi svängde förbi hemma för att hämta Mathias. Han skulle nämligen in till stan för lite middag och öl, så vi släppte av honom vid tåget. Lovisa va som vanligt jätte glad men när Mathias hoppa ur bilen så försvann min glada lilla dotter. Hela vägen hem och in så skrek hon efter sin pappa. I drygt 45 minuter stod hon i hallen och bara skrek och totalvägrade att ta av sig overallen eller att lugna ner sig. Jag försökte till och med muta henne med lite kex. Till slut så gav jag upp o klädde på mig igen och vi gick ut. Min tanke va att hon skulle inse att Mathias inte fanns där ute och att hon skulle lugna ner sig så att vi kunde gå in och äta mat. Så blev det inte. Istället började hon gå ner mot brevlådan och ropa efter mormor. Det är ju tur att vi bor så nära och lätt kunde gå dit, Lovisa med en sur mun hela vägen.
Som tur va så va mamma å pappa hemma och va snälla att bjuda oss på lite middag. Vi hängde kvar där tills det va dags för mamma att åka iväg. Snäll som hon är så körde hon hem oss och följde med in och eftersom Lovisa vägrade att jag skulle göra nåt med henne så kan jag bara säga Tack tack tack mamma för hjälpen idag.
Helt slut efter kvällen så har resten av min kväll tillbringats i soffan och inte gjort nåt vettigt alls. Hade tänkt å lägga mig tidigt idag men inte ens det har jag orkat med. Men nu ska jag släpa mig till sängen o hoppas att Lovisa vill gosa med mig imorgon istället.