Tant

Jag börjar dagen med ett erkännande. Jag har blivit tant. Kanske är det bara sunt men insikten av saker o ting är alltid skrämmande. Ikväll ska vi nämligen gå ut med gruppen för lite middag. Förut så lämnades alltid bilen hemma vid såna tillfällen och det va en självklarhet att följa med. Så är det inte riktigt längre. Tisdagar är lite av min heliga dag med familjen så bara där tar det stopp. Att lämna bilen på jobbet o åka kommunalt imorgon har inte ens slagit mig. O ja jag vet att jag för inte sååå länge sen alltid åkte kommunalt till jobbet men det va då, nu är det nya tider och bilen gör att jag kommer snabbt och/eller bekvämt till jobbet. Att dricka två-tre glas vin är inte längre något som gör det värt att ställa bilen. Då tar jag hellre en Loka och sover gott och kan åka min kära bil. Och fördelen är ju även att med bilen så är jag hemma på ett knyck när jag bestämt mig för att åka hem men när blev jag denna tant? Det är som sagt kanske sunt att tänka som jag men då har jag inte varit sund innan och att plötsligt(?) bli det känns lite läskigt. Eller är det bara så att jag har blivit helt galet bekväm? Och det roliga är att även fast jag inte vill va tant, är ju för guds skull bara 26, så känns tänket ändå väldigt skönt.