Har lite ont i magen... Inte i magen på så sätt att krabaten är i "fara" utan obehagsont(?). På lördag har nämligen Lovisa bjudit in sina dagis kompisar för kalas och imorgon är sista dagen för att svara. Än så länge är det bara två stycken som svarat. Snacket om att två är bättre än ingen orkar jag inte ens lägga energi på utan det jag tänker på är just den här känslan av att Lovisa kanske blir besviken som är jobbig. Att få henne o förstå att en inbjudan inte är samma sak som att personen kommer är inte helt enkelt. För henne är det ju så självklart att på kalas så går man o hon har ju kalasat hos sina kompisar så nåt annat finns inte. Jag vet att sista datumet är imorgon och jag tror det finns några självklara som bara inte sagt nåt men just den här känslan av att jag som mamma kommer för resten av mitt liv oroa mig, mer eller mindre för mitt barn (mina barn känns ff märkligt o tänka så) känns ju otroligt jobbig. Ingen förälder vill ju se sina älsklingar besvikna även om jag självklart vet att det kommer ske flera gånger om under livet och att det inte de flesta fall blir en bra lärdom.
Dags o sova och såklart hoppas att segpropparna som alltid måste vänta till sista dagen hör av sig imorgon.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar