Jag vet att det är helt omöjligt men ändå så känns det möjligt att Mini aldrig kommer komma ut till oss. Att h*n kommer ligga kvar i min mage för alltid. Helt omöjligt jag vet men inget gör att det ens känns nära med förlossning. Att Mini varit fixerat i mer än en månad, ligger väldigt långt ner enl barnmorskan o att det i typ alla fall aldrig brukar va att man går längre tid med nummer två än vad man gjorde med nummer ett verkar ju inte ha nån betydelse.
Hopplöst.
Btw så mår både jag o Mathias bättre idag o som ett brev på posten så klagar Lovisa då o då på ont i örat o allmänt gnällig. Vi får se hur natten blir. De senaste nätterna har ju jag o Mathias krockat på toan några gånger under natten samtidigt som Lovisa har sovit oroligt till o från.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar