Fy fan va läskigt. Ursäkta språket men jag va med om nåt hemskt precis.
Fixade mat till Ebba o slängde i mig några mandlar under tiden. Inget konstigt i det förutom att jag satte i halsen. Jag försökte hosta men fick ingen luft. Försökte igen men det va helt omöjligt att hosta upp dom. Känner hur jag grips av panik o hur jag fortfarande inte får nån luft. Försöker stå upp, tänker att det borde underlätta men samtidigt så känner jag hur luften börjar ta helt slut. Alla tankar som jag hinner tänka, jag måste få hjälp, det här går inte. Tänker om jag borde ringa 112 först eller Mathias. Tänker att om det inte löser sig snabbt så kommer jag dö med Ebba sittandes bredvid mig. Hur länge kommer hon behöva sitta där innan nån hör henne skrika? Hur lång tid kommer det ta innan dagis börjar ringa för att Lovisa inte hämtas? Jag förstår att det låter överdrivet men fick sån jäkla panik när jag inte kunde andas.
Efter en evighet, kändes det som, så lyckades jag kräkas upp nötterna o kunde börja andas. Helt sjuk upplevelse o jag känner mig lite skakig faktiskt.
Skakig men tacksam att jag till slut fick luft.
Tack älskade livet!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar