Förra veckan så insåg jag iaf att jag behövde hjälp för att träna upp mina vilande muskler i armar o bål och precis det skrev jag till Jaime, som är en av dom som håller i träningarna på söndagar. Sagt o gjort så boka vi in ett första pass av tio i förra veckan. Jag va såklart galet laddad och såg fram emot att pinas. Pinad o utmanad blev jag. Han påpeka också hur snett jag drar i höften på övningarna och just i höften hade jag känningar dagen efter. Det har inte gjort ont men jag har känt av den, vilket sällan är ett gott tecken.
Ikväll va det tennis som gällde men fick avbryta efter tio min, ljumsken på vänster sida o höften kändes för mycket. När jag gick ut från hallen hade jag lust o gråta. Jag har ju varit så laddad och imorgon skulle jag ha ett nytt pass med Jaime men nu ska vi kolla närmare på varför jag fått ont o pröva lite rörlighetsövningar, inte alls det jag tänkt. Jag ville ju ge järnet och bli stark o få medvind i mina positiva tankar. Istället fylls jag av tvivel för min höjdskräck och svaghet. Det är långt kvar till 23 maj men idag känns det bara tufft o deppigt.
Tufft o deppigt som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar