Vad vore man utan sina vänner och sin familj? Inte mycke känns det som. Är så glad över att ni finns där för mig och kommer med glada tillrop, peppning och ställer upp. För de senaste dagarna har verkligen inte varit några roliga dagar. Känns som om mitt humör har varit allt annat än bra och att jag har varit väldigt skör. Stormen är väl inte borta än men är ändå så glad och tacksam för att ni är så fina och finns där. Det ger mig den där sista energin att orka ännu lite till.
Trots att det inte varit många timmars sömn de senaste dagarna så är jag inte helt sänkt och det beror enbart på er.
Tack söta ni!
Tack söta ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar