Tudelad

Är lite tudelad för tillfället. Lovisa ska följa med mamma å pappa till landet den här helgen. Vilket betyder att hon är borta från i eftermiddag till söndag runt lunch typ. Det är rätt lång tid. Vet att hon inte kommer ha några problem med det hela utan det är väl bara en själv som kommer va som en höna här hemma och ha dåligt samvete för att vi lämnar bort henne.
Kan inte rå för det men får alltid så dåligt samvete när vi lämnar bort henne. Har svårt att riktigt koppla av utan känner att vi måste verkligen utnyttja tiden tiden till max. Måste göra vettiga saker. Typ röja upp hela källaren, vilket betyder att vi då inte kommer ha ett enda projekt här hemma. Å det är ju bra och otroligt skönt. För snart kommer ju sommaren och då vill man fixa ute. Plus att det är ju alltid skönt att inte ha nåt hängande över sig. Plus att vi då, efter typ 1,5 år äntligen utnyttjar alla kvadratmeter som vi har.
Men varför ska det då va så jobbigt att lämna bort henne? Varför känns det som om man är en dålig förälder för att hon inte är hemma med oss? Vet ju som sagt att hon kommer ha det toppen med sin mormor och morfar. Och är säker på att hon inte tar skada av att inte va med oss 24h om dygnet. Men ändå känns det jobbigt. Känns det så här för dom flesta? Vad kan man göra för att det ska kännas bättre eller är det kanske bra att jag känner så här? Det kanske är väldigt sunt för det betyder ju att jag inte vill lämna bort henne i tid och otid utan vårat liv är ju vi tre tillsammans och vi vill tillbringa så mycke tid som möjligt tillsammans, vår lilla familj.
Ahhhhh vad knepigt det är att va förälder. Känns som om man kommer ha dåligt samvete under många år framöver.