Morgonstund

Det gamla ordspråket lyder ju "Morgonstund har guld i mun" men nu har jag gått upp sjukt tidigt i fyra dagar och fortfarande har jag ingen guldsmak i munnen.

Har inte ens hittat en "glömd" guldpeng i väskan.

Hur länge måste man hålla på å gå upp tidigt för att guldet ska komma? Är det när man blir pensionär och faktiskt har möjligheten att sova länge men inte tar chansen utan studdsar upp för tidigt i alla fall. Är det den möjligheten som ordspråket syftar på eller? Att du har möjligheten att krypa ner under täcket igen och vakna när det faktiskt är ljust ute. Den känslan är ju rätt skön.

Eller att få va den som ligger i sängen, vaknar till lite lätt när partnern kliver upp för att sen bara vända på sig och sova en stund till. Det är nog topp tio på min lista över underbara saker som kan hända. Kanske ska ställa väckarklockan runt 3 på natten för att då inse att jag får sova i drygt 2,5 timme till. Frågan är om det skulle ge samma känsla?

Klockan är redan sju och jag är på jobbet sen en dryg kvart tillbaka. Min frukost glömde jag hemma så nu är det bara och vänta tills restaurangen öppnar och jag kan köpa en smörgås. Å under tiden tänkte jag försöka städa lite på mitt skrivbord. Eller städa o städa...fixa iordning lite. Nu är det ju ändå så att jag ska jobba en lång tid och då är det ju skönt å ha det lite fint runt mig. Ett grått skrivbord med gråa väggar, som det ser ut nu är ju inte den mest vackra syn jag har sett om man säger så. Man boostas ju inte direkt med en massa energi när det bara är grått överallt med en touch av lite vita papper.

Dax att verkställa.