Plötsligt händer det

Det är som reklamen...plötsligt så händer det.
Efter att ha tittat på lite fotboll och fikat hos Lasse o Helena så åkte vi hem till Mathias föräldrar, dit vi hade bjudit in oss själva för middag. Yvonne testade som vanligt ett nytt recept, mycke gott, och Lovisa sprang glatt runt och jagade katten och lekte. Efter maten så hamnar hon uppe på Mathias axlar och busar lite. Böjer sig fram på ena sidan och tittar fram för att sen titta fram på andra sidan. Mathias frågar henne om vart farfar är och om hon kan säga farfar. Och då händer det; hon säger klart och tydligt farfar och smäller av ett bländande leende. Vi sitter alla tysta i några sekunder, chockade över att hon sa det och att det va så tydligt. Kan väl utan att överdriva säga att Åke blev stolt över sitt lilla barnbarn.
Lika glad va inte Yvonne, he he. Hon försökte resten av kvällen få Lovisa att säga farmor men som vanligt med vår lilla dotter så kan du inte säga åt henne vad hon ska göra.
Hon gör det hon vill, när hon vill. Inget annat.