Vilket antiklimax det är just nu.
Har varit galet träningssugen och peppad att börja träna, framförallt så har jag velat springa men fegheten (klokhet?) har stoppat mig. En kollega upplyste mig om risken för framfall och det lockar ju inte alls. När vet man att det funkar att börja springa egentligen? Har sökt lite på nätet och de flesta snackar bara om barnvagnspromenader eller så är dom super vältränade och körde typ Ironman veckan innan dom födde.
Jag va ju faktiskt inte helt otränad innan utan i bra form och jag tycker att kroppen känns väldigt bra nu också och har känts så sen Ebba föddes. Är det ett tecken på att det skulle funka?
Nya löpardojjor är också inköpta men ska gå in dom först lite, skaver lite på ena tån och vet inte om det är för att dom inte passar (kändes bra när jag provsprang på Löplabbet) eller om det släpper när jag gått lite i dom. Ja ni hör...det är inte lätt det här. Är väl bara att ge sig ut och pröva. Det värsta som kan hända är att jag får avbryta och pröva senare. Det får bli helgens mål. Puh...känner redan nu hur jag kommer flåsa.
Peppning och övriga tips mottages gärna =D
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar