De senaste veckorna har jag kört på med att springa varannan dag. Det har rullat på bra och det har skett framsteg men idag kom bakslaget. Mathias är ute o dricker öl o jag va duktig o boka mamma för att inte svika mitt löfte, so far so good men herregud va jag inte hade nån lust eller ork. Det va helt galet segt o det kändes som om jag sprang på samma ställe typ. Att springa min vanliga runda va inte att tänka på så det blev 4km o sen 7 vändor upp o ner i backen runt hörnet. Fy fan va jobbigt rent ut sagt men jäklar va skönt det är nu när jag snart ska krypa till kojs (ska ju jobba imorgon).
Tack mamma för hjälpen idag! Du är bäst.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar