Klippning

Idag va det dax för mig att träffa frisören å få till nån slags ordning på håret. Har ju den sista tiden kört med uppsatt rätt mycke eftersom håret inte har varit nåt att ha.
Med min vanliga tur när det gäller klippning så ringde dom imorse och sa att hon som jag brukar ha va sjuk. Det är andra gången i rad som det händer. Förra gången så väntade jag tills hon va tillbaka men eftersom det är bröllop i helgen och håret behövdes fixas innan dess så va det bara att höra om det fanns någon annan som kunde ta sig an mitt hår.
Tjejen som jag fick istället kändes måttligt inspirerande och glad om jag säger så. Oavsett vad jag sa om håret så va hennes kommentar: Det är ju du som ska ha det. Inte mycke till hjälp om man vill försöka hitta nåt som passar en och inte bara köra på samma gamla vanliga. Men men hon klippte på i raskt tempo och jag såg bara hur håret föll ifrån huvudet. Kände hur paniken spred sig i kroppen. Vet att hår bara är hår och att det växer ut men ändå. Ville inte komma flint till bröllopet.
När hon väl klippt klart så kändes det sådär med frippan. Men jag hoppas att det kommer kännas bättre efter en dusch och att man själv har fått dra lite i det.
I värsta fall så får jag väl leta fram nån fin hatt å ha på mig tills det växer ut. Synd bara att möss-säsongen är slut.