Vänta hit å vänta dit

Jag vet att det oftast inte sägs för att va elak men jag är ändå så trött på ordet vänta. Känns som om man har hört det hela ens liv i massa olika sammanhang. Och det är ett bra ord men just ordet vänta i sammanhanget Vänta bara... känns som om det har spelat ut sin roll i mitt liv.
Om vi hoppar över alla åren av ordet vänta fram till att du börjar gymnasiet så har vi sparat lite tid men därefter så dyker kommentaren Vänta bara.... upp i tid och otid. Några exempel:

När du går i skolan och klagar för att det är jobbigt så får du höra...... Vänta bara tills du börjar jobba.
När du vill flytta hemifrån och samtidigt har gnällt på att du har lite pengar så får du höra..... Vänta bara tills du flyttar hemifrån.
När du börjar jobba och säger att du är trött efter en arbetsdag så får du höra.... Vänta bara tills du får barn.
Och när du sen får ett barn så får du höra..... Vänta bara tills ni får två eller Vänta bara tills ni bara har en lön att leva på.

Ni ser nog vart jag vill komma. Jag är trött på att hela tiden vänta på något annat. Varför kan man inte bara få njuta och gnälla för stunden. Självklart så förstår jag att det kan va tuffare och jobbigare i situationer som att flytta hemifrån (betala allt själv) och att det kan vara tuffare att ha två barn kontra ett barn. Men grejjen är att vi har bara ett barn nu och vi måste faktiskt få gnälla över att det inte är rosaskimrande hela tiden. Vems liv är alltid rosaskimrande? Det hjälper ju inte oss för stunden att någon med fler barn säger.... Vänta bara tills ni har fler barn. Vart vill man komma med den kommentaren? Har man inte rätt att gnälla om man inte är den som har det "värst" utan måste vi skaffa fyra barn för att folk ska sluta komma med den kommentaren? Och för övrigt så är det inte någon som jag känner eller vet om iaf som har blivit tvingade att skaffa fler barn eller flytta hemifrån som exempel.
Eftersom jag har tröttnat helt sjukt mycke på den kommentaren så har jag bestämt mig för att när någon säger det nästa gång så kommer jag bara svara drygt tillbaka att jag inte vill vänta. Jag vill försöka leva mitt liv här och nu så mycke jag bara kan. Är det jobbigt så kommer jag säga det och när det är underbart (som det oftast är) så kommer jag säga det. Jag är en känslomänniska med många känslor i mig och det funkar inte för mig att hela tiden vänta på något annat. Mitt liv är här och nu och då får man ta det därifrån.

Carpe Diem säger jag bara. Ha ha