Nyss hemkommen från stan. Har varit inne å ätit lunch med Anna. Så trevligt att träffa henne igen, va ju så länge sen. Å snart är det dax för henne att få en liten till. Tack Anna för lunchen! Får komma in snart igen så man hinner träffa å snacka mer med dom andra fina människorna på gamla jobbet. Hann ju inte ens säga hej då till Tezzi. =( Men det får jag skylla på Lovisa. Hon va så trött att krokodil tårarna kom fram å ville absolut inte ligga i vagnen å sova som hon borde ha gjort men men. Å jag vet att jag är bortskämd för tillfället med lilla skrutt. Hon är go å glad nästan jämnt å skriker nästan aldrig men när hon skriker så kan jag inte låta bli att bli lite svettig, tycka det är lite jobbigt å skynda på lite extra för att komma bort ifrån folk. Så hände idag å jag kom på mig själv genom att skynda till bilen för att packa in Lovisa så att hon kunde sova. Hon fortsatte skrika i bilbarnstolen å verkade inte gilla det heller. Packade in vagnen å startade bilen. Så fort vi började rulla så blev hon lugn å somnade till slut. Å då kom jag på mig själv med att tycka att hon hade skrikit i en evighet men kollade på klockan å insåg att hon hade faktiskt bara skrikit i drygt 10 min. Inte direkt en evighet om man säger så men tillräckligt länge för att det skulle bli svettigt för min del. Ska nog inte gnälla att hon skriker ibland, hon är ju bara ett litet barn å 10 min skrik på en dag är ju ingenting.
Älskar min lilla skrutt över allt annat. Sötare unge går inte att hitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar