Tråkigt

Blir så ledsen.... å jävligt förbannad. Allt på samma gång. Blir så trött när det alltid slutar med att jag ska be om ursäkt även fast det inte är jag som har gjort nåt fel. Varför är det så? När slutar vuxna människor va just vuxna människor och blir som barn istället? Förstår inte varför det ska vara så svårt att respektera och förstå. Ibland undrar jag faktiskt om ni inte gör vissa saker bara för att jävlas.
Säger jag nej så kan det väl inte va så svårt att respektera det, eller? Det är min dag och jag ville ha det på ett visst sätt. Varför gör ni ändå tvärtom det jag säger. Det mest skrattretande är ju att ni själva erkänner att ni får mig arga för att ni tar egna initiativ men det handlar inte om att ni inte får komma med förslag men säger jag nej så kan ni väl respektera det. Varför göra det så jävla svårt?
Den här gången tänker jag inte be om ursäkt, jag tänker inte va den som kryper till korset och ber om förlåtelse. Ni har visat att det här inte funkar och kan ni inte respektera det så finns det inte mer att göra. Det är tråkigt men det får bli så nu. Jag orkar inte gråta fler tårar eller va den som ensam ber om ursäkt, även fast vi båda/alla tre borde göra det.
Jag vet att ni inte kommer be om ursäkt. Ni kommer aldrig kunna förstå och respektera mig för den jag är så tyvärr innebär nog det här slutet.
Och ni kommer aldrig att be om ursäkt, på riktigt för att ni har betett er dumt. Ni har aldrig gjort det hittills och jag tror aldrig att ni kommer göra det heller. Ni är för stolta för det.

Tack å hej!